Med risk för att svära i kyrkan och få arga bönder på mig vågar jag ändå drista mig till att fundera över hur det kan komma sig att bönderna vågar ta så stora risker som de gör när de köper dyra åker- och betesmarker.
I Skåne betalar man nu i snitt 154 000 kronor per hektar åkermark och 79 000 kr för betesmark. Snittet för en hektar åkermark i landet ligger på 67 000 kr. En hektar är två fotbollsplaner.
Herre jisses! Begriper inte h
ur böndernas kalkyler går ihop när de köper mark för astronomiska summor. Hur tusan ska man förränta sådana hiskliga markpriser? Jag förstår att man kan betala en hel del för tillskottsmark, maskinerna utnyttjas bättre och maskinkostnaderna per hektar minskar. Utökar man djurbesättningen behöver man också mer mark. Men ändå.
Har månne en del lantbrukare försatt sig själva i knipa genom att betala orealistiska priser för åker och beten? Och på vilka premisser godkänner bankerna lånen?
Detta sagt med all respekt för många mjölkbönders akuta kris. Mjölköverskott och prispress till följd av att EU avvecklat mjölkkvoterna – det kunde man räkna med, men knappast Rysslands bojkott av mjölk och andra produkter som petat avräkningspriserna helt i sank.
